Det var det de kallade mig för. De brydde sig inte så mycket om att jag kissade på mig. Det gjorde de också ibland, särskilt när de var på fyllan.
När jag kom till fosterhemmet fick jag heta "Kiss-Lisa" när mitt skvättande diskuterades. Eller "Lilla fröken Rustibuss" om de ville skoja till det. Jag tyckte inte det var roligt. Jag bara skämdes för att vara tonåring och sängvätare och för att de satte på mig blöjor för det. De ville ju att jag skulle skämmas. Jag skäms fortfarande när jag tänker på det, fast det snart är trettio år sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar