När mamma kom in till mig på morgonen tog det inte många sekunder innan hon upptäckt att min säng var alldeles kissblöt. Hon var upprörd när hon sade åt mig att resa på mig och ta ur lakanen ur sängen. Jag gjorde som hon sa och stod där med kisslakanen i famnen när hon konstaterade att det var tur att hon satt plast på madrassen för säkerhets skull när hon fått en sådan Kiss-Lisa i huset. Jag rodnade.
Hon undrade hur det gått till och jag svarade att blöjan måste ha läckt på något sätt.
"Står du och ljuger för mig?"
"Nej."
"Men jag vet att du ljuger. Jag var inne och tittade till dig i natt och såg att blöjorna låg på golvet."
Oj. Hjälp. Vad skulle jag säga? "Jag måste ha tagit av dem i sömnen, men när jag vaknade tog jag på dem igen. Då hade jag inte kissat på mig. Jag måste satt på dem fel."
"Du är duktig på att hitta på. Men det här går jag inte med på. Jag accepterar inte att du inte lyder mig och att du ljuger."
"Nej men..."
"Vi börjar med att tvätta lakanen. Följ med mig."
"Men jag kan väl inte gå ner så här, får jag inte ta av mig blöjan först?"
"Varför det? Du kan ha dem på dig så du vänjer dig vid dem."
