Det är klart att det var full med kiss i sängen när jag vaknade. Jag låg i en pöl av kiss. Det kändes både varmt och kallt. Jag insåg att jag gjort något väldigt dumt och jag fick panik. Vad skulle de säga? Om att jag tagit av mig blöjan fast de sagt att jag var tvungen att ha den på mig? Om att jag kissat i sängen dessutom. Om att jag förstört den nya fina madrassen i sängen. Jag skämdes som en hund. Jag ville inte att de skulle få veta det, fast jag inte förstod hur jag skulle klara mig ifrån att bli upptäckt.
Enda sättet jag kunde komma på var att skylla på att blöjorna läckt. Problemet var att de låg torra på golvet bredvid mig. Inte var jag kissnödig heller. Jag smög upp ur sängen, tog blöjan och smet in på toan i hallen. Spolade ljummet vatten på blöjorna till de var alldeles genomvåta, knöt sedan på dem igen och tassade tillbaka till rummet. Det kändes verkligen obehagligt att lägga mig i den kissblöta sängen igen, men jag hade ju inget val. Det var bara att ligga där och vänta på att "bli upptäckt".
